Nu har vi äntligen fått sett bebisen. Vi hade tid för ultraljudet klockan 15 men vi fick gå in direkt när vi kom. Skönt tänkte jag, nu behöver jag inte bli mera nervös. Sen körde hon igång och det tog inte så lång tid innan man såg den lille krabaten :) Det var häftigt, men det är ändå svårt att fatta, jag fick lov att titta ner så att det verkligen var min mage hon siktade på hehe. Vi fick se det lilla hjärtat slå där inne, benen, händer, fötter och den lilla näsan. Den rörde på sig lite grann, sparkade och vred sig. Sen när hon skulle mäta huvudet så blev det lite svårare. Jag var först och främst tydligen inte tillräckligt kissnödig för att bebisen skulle åka upp och synas bra. Nu var den gömd långt ner istället så hon fick nästan inte tag på den. Det lilla hon kunde mäta iallafall tydde på att bebisen inte var så stor och är nog inte i vecka 20 som barnmorskan räknat ut, vilket jag hade mina aningar om, utan enligt hon som gjorde undersökningen så är jag 17+1 alltså i v 18.
Som sagt nog för att jag trodde att jag skulle tappa några dagar så trodde jag aldrig att jag skulle tappa så mycke som två veckor. Men men vi fick en ny tid iallafall pga att den var så liten och hon ville kunna mäta bättre vilket kan vara ganska kul ändå. Då får man ju titta ännu en gång :) Men jag fick ingen bild med mig hem för det skulle vi ta nästa gång. Det var lite tråkigt. Man får hoppas att det går fort nu till 8 maj som är nästa datum vi ska dit.

Kram kram, nu ska jag ta och vila lite eftersom sömnen inatt inte var så bra...

Det är då bra konstigt vad mycke kräkreflexer jag har börjat få. Innan graviditeten var jag inte alls kräkkänslig, saknade snarare reflexen men är det så helt annat.

Ibörjan av graviditeten var jag väldigt rapig, vilket jag nu tror ha försvunnit. Men istället verkar jag ha börjat få lätt att kräkas. Jag mår inte så dåligt så det är som inte därför utan bara tanke på saker kan jag börja hulka. Som t. ex. järntabletterna som jag försöker ta på morgonen. Imorse gick jag upp som vanligt, gjorde mig i ordning och började med frukost sen kom jag på att jag skulle ta järntabletterna och vitaminerna och då började jag hulka. Dessa blev tillslut så kraftiga att jag fick springa på toan och kräkas. Konstigt. Men det verkar dock som att det är värst på morgonen.

Till något annat. Jag träffade en gammal kompis idag, Linda och hon tittade på mig och sa lillkulan. :) Vad glad jag blev, kanske det ändå börjar synas änfast jag själv mer är av den tron att jag sett ut såhär hela tiden... Vilket jag troligtvis inte har. Jag verkar nästan vara besatt av denna mage, bara väntar på att den ska bli stor. Änfast jag kan hålla med dem som säger åt mig "Lugn bara, du kommer nog hinna bli less på den". Det är bara det vissa dagar med vissa kläder ser jag wow, det har kanske börjat bli en liten kula och med vissa kläder så försvinner den. Detta är kanske logiskt men som sagt, jag har nog blivit lite besatt av min mage. Jag kan inte ens tro på bilderna jag tagit utan tänker att det förmodligen bara är en konstig vinkel. Hehe, jag ser ju nu att jag är lite tokig men så får det vara. Det är ju ändå snart ultraljud så efter det lugnar jag förhoppningsvis ner mig.

Ha det gött!!!

Äntligen har jag börjat känna mig en aning piggare på kvällarna så idag tog jag steget ut för att "stor"handla. Efter jobbet hämtade jag som vanligt min lille hund Sparky och tänkte därefter åka direkt till Maxi för att handla när jag plötsligt blev råhungrig. Hur gör man då? Åka hem för att äta först.... nä jag kommer svimma av innan maten är färdig, så det blev två cheese på MD. Skämmes kan man säga. Vars har min lust och ork till att laga mat tagit vägen?? Inte för att den varit stor tidigare heller men bättre än såhär har det ju varit.

Nicke sa till mig idag lite på skämt, "vi kommer få en stor bebis", när jag sa att jag tänkte äta något snabbt innan jag handlade. Fasiken då slog det mig, det är ju inte bara jag som drabbas om jag inte tänker på vad jag äter. Tänk om jag får värsta stora bebisen.... det ska ju ut också :O Nu blev jag nervös.

Hur tusan ska jag hitta igen mina idekällor till mat? Jag har tappat min fantasi på vad man ska äta. Inne på Maxi slängde jag i kroppkakor och blodpudding, något som jag annars inte äter, för att få något på matsedeln som jag kan laga. Det går snabbt, inget krångel och ger inte så mycket matos.

Nu när jag ändå snackar matvanor och vikt så tänkte jag slänge in en bild på magen i v18. Är det bebisen som växer eller är det maten som börjar lämna sina spår... hehe.

 Inte så stor skillnad från förra veckan. Ser nästan mindre ut på den här bilden :)