Imorgon är det äntligen dax. Jag har inte kunnat tänka på så mycket annat idag än just det. Jag är väldigt närvös samtidigt som jag är väldigt förväntansfull. Tänk snart får man se den lille krabaten och de kommer räkna ut mer exakt datum för förlossningen. SPÄNNANDE. Men sen kommer ju oron, tänk om något är konstigt. 
Jag lyssnar ju så mycket på andras historier om t. ex. när deras magar börjar växa, åter till mitt magfixerande, och när de började känns sparkar för första gången. Det konstiga är att man bara hör dem som allt hände tidigt på, de som såg rågravida ut redan i v 16 och de som börja känna sparkar där i samma veva. Själv ligger jag på kvällarna och blundar och verkligen försöker koncentrera mig på om det är något som rör sig där inne men jag känner inget, och genast tror jag att de är något fel. Visst är man bra konstig... Eller så är det bara jag som är så. Jag har ju hört massor som inte haft riktig gravidmage förrän ca v 23 och inte kände sparkat förrän däromkring men ändå så blir jag såhär. Jag blir så arg på mig själv. Men men imorgon är det ju som sagt ultraljud så man får hoppas att allt står rätt till då så kanske, förhoppningsvis, blir jag lugnare då. Man kan ju iallafall hoppas :).

Nu är det bostadsrättsföreningens årsmöte som jag måste iväg på... drygt...  men men som plusvärd måste man ju dit :(
Ha det gött och håll tummarna för mig imorgon.