Ja kanske man ska skriva en liten uppdatering hur det gick med den gruvsamma förlossningen.

Som jag skrev tidigare så gick vattnet där vid halv två på natten. Efter lite undersökningar så fick jag åka hem med ordern att sova och med mig hade jag alvedon, citadon och sömnpiller.

Efter att vi kommit hem började verkarna komma mer och mer och jag vågade inte ta någon sömntablett med rädslan att skulle det komma igång på riktigt så vill jag ju inte vara trött men det fick bli en alvedon och en citadon.

Klockan ca 07:00 började jag ha ganska ont och med rädsla att det skulle komma ännuvärre smärta och att vattnet började ändra färg så åkte vi in igen.

De undersökte mig igen och var öppen endast 1-2 cm så jag fick order att gå till duschen och duscha lite. Vilket inte hjälpte ett dugg!!! Nu började ju värkarna göra riktigt ont! Jag sa åt Nicke att vi måste försöka få hjälp, vi stod mitt i korridoren och kämpade med värkarna för att någon skulle uppmärksamma oss men det var väl bara vardagsmat för dem. Jag vill ju ha LUSTGAS men nä det fick man ju bara om man hade ett rum och sen fick jag order att åka hem och sova igen. Oj vad hjälplös man kände sig. Man gick hela tiden och funderade ska det kännas så här, kommer det göra ondare. Den rädslan gjorde ju att man ville ha hjälpen nära till hands men jag gick pallra mig hemmåt igen med Nicke i släptåg. Det tog ganska så lång tid till bilen kan jag säga... fick ju stanna varannan minut och kämpa med värken. Andas andas var det enda som gick i huvudet. Jag kunde inte säga många ord eller ord var väl allt som kom fram, meningar var det svårare med. Därför var det  ju ännu svårare att kommunisera med ett par upptagna barnmorskor på förlossningen om att man ville stanna kvar.

Väl hemma igen var Nicke väldigt inne på att få sova. Han försökte hela tiden få mig att lägga mig i sängen men det var stört omöjligt. Det enda som gick an var att stå lutad mot en bänk och vagga. Nicke fick sedan massera rygg och trycka ihop höfterna (vilket var min favorit, tyvärr tog det hårt på hans krafter och jag fick tvinga mig att låta honom vila). Vetekudden kom också fram för att försöka hjälpa till men inget hjälpte. Klockan elva fick jag ta en ny omgång tabletter men eftersom det inte funkade förra gången fick jag ta två citadon denna gång. Vilket inte heller fungerade. Nu började jag bli otålig. Nu ville jag in! Men Nicke stoppade mig hela tiden och sa att vi bara skulle få åka hem igen. Jag lät mig hållas, änfast jag var livrädd att komma försent för en ryggmärgsbedövning.

Klockan ett skulle Nickes pappa komma och hämta Sparky och då skulle vi också få ta hans bil, kunde inte längre åka GT:n eftersom den inte har någon fjädring och varje gruskorn var en pina så det skulle bli mitt mål att DÅ får jag åka in. Nicke ställde sig och lagade mat vilket jag i stunden tyckte var helt absurt att hålla på att laga mat mitt uppe i allt men man har inte så klara tankar. Vi hade ju inte ätit något på hela natten och morgonen. Visst, jag var ju inte speciellt sugen och jag fick inte i mig något utan spydde direkt men han behövde ju också energi.

När klockan var tolv var det nästan outhärdligt. Jag vädjade till Nicke om att få åka in medans hans försökte få en liten powernap mellan varven. Nicke sa bara "Ja om du vill åka GT:n så men vi kommer måsta åka hem igen". Så jag gav mig tusan på att härda.

När klockan närmade sig ett och jag skulle gå en sista sväng på toan innan vi for så fick jag världens värk. Hela magen ville bara börja pressa ut den lille så då sa jag "Nicke nu måste vi ÅKA!!!!" Han ringde och skyndade på hans far och när han kom var det snabbt ner i bilen och iväg.

Nicke släppte av mig vid förlossningen och åkte och parkerade bilen medans jag gick in och ringde på. Precis då fick jag ännu en megavärk och kunde inte gå in. När den började mattas av så ledde de in mig i en sal och skulle hämta en barnmorska. Jag hörde Nicke fråga efter mig med ingen visste var jag var så jag skrek efter honom så han hittade mig. 

Efter en stund (evigheter kändes det som) kom en barnmorskestudent som skulle ta hand om oss. Hon frågade lite men jag minns mig inte kunna svara. Hon försökte visa Nicke hur man skulle massera men jag ville inte att han skulle göra det. Hon sa att hon skulle hämta vetekuddar och jag tänkte NEJ jag vill inte ha något sånt där mesigt jag vill ha LUSTGAS!!! Vilket jag tillslut lyckades förmedla och fick som en SKÄNK FRÅN OVAN!!! Åh vilken räddning.

Vid undersökningen så sa barnmorskan att jag var öppen 8 cm. Mitt första svar var "Så det är alltså försent med epiduralen?" "Ja" sa hon snäll. "Jag förstod det" var mitt enda svar.

Sen gick allting mycket fort. Lätt inne i dimman så hörde jag lite svaga röster guida mig hur jag skulle göra men det var Nicke som gav mig den mesta kraften. 15.20 kom den lille krabaten och mitt liv har totalt förändras.

De långa stunderna i väntan på att lillen skulle läggas på mitt bröst kunde jag inte annat än le medans jag och Nicke stirrade på varandra och lyssnade på den lilles skrik. Nu är han här, vår lilla underbara son!!!

 

Ja nu är han äntligen här, 2760g och 49cm lång kom 15.20 18/9. Jag är så glad. Allt gick så bra! Mina första tankar att detta kan jag lätt göra igen.

Panik vattnet har gått. Ca 01.30 inatt när jag varit på toaletten och skulle gå och lägga mig igen så kände jag hur det började rinna mellan benen och tänkte va tusan kissar jag på mig!? När jag insåg att det fortsatte rinna så började mina tankar "händer det verkligen nu, går vattnet, vad gör jag nu?" Efter ett tag gick jag in och väckte Nicke som flög ur sängen näst intill.

Jag ringde förlossningen och frågade hur jag skulle göra och de sa att jag skulle komma in. Jag började packa min halvt opackade väska. Snurrigt blev det, änfast jag kände mig ganska lugn. Mina värkar har ju inte kommit igång så det kan väl inte vara sanning att det verkligen ska hända nu. Det är ju 2 veckor kvar. I att hast bestämde vi oss för att åka med Sparky till Nickes föräldrar.

Inne på förlossningen var det lite väntan innan vi fick komma in i undersökningsrummet. Väl där så fick jag nån grön duk som jag skulle ha mellan benen för att de ville kontrollera att verkligen vattnet har gått. Sen fick jag CTG maskinen på mig eller vad den hette. Den skulle iallafall kolla värkarna, bebisens hjärtljud och min puls i 20 min. Under den tiden börjar värkarna komma lite smått. När det gått över 20 min och klockan hade blivit 04.05 så ringde vi på klockan och de kom och kollade på kurvan. Allt såg bra ut. Värkarna hade kommit igång lite men det kan ju även vara förvärkar. Efter att barnmorskan kontrollerat att vattnet verkligen hade gått så ha hon att vi ska få åka hem nu och komma tillbaka på lördagsmorgon för att bli igångsatt.

Värkarna börjar bli lite mera kraftiga nu så jag får lite värktabletter och ett sömnpiller sen åkte vi hem.

Påvägen hem blir värkarna ännu lite mera kraftiga och guppen känns verkligen inte så behagliga. Men vi åker förbi shell änfast jag bara vill hem så vi hinner köpa lite mackor och energidrycker samt kexchocklad. Vill ju inte komma in på förlossningen så pass oförberedda som vi är nu.

Nu är jag hemma och har tagit mina värktabletter men värkarna verkar inte ge sig. Sitter och klockar dem nu (vilken tur jag hittade länken igår) och det är ca 3 min mellan värkarna och de är mellan 30-50 sek långa. Har pratat med förlossningen ännu en gång och de säger att jag skulle försöka vara hemma så länge som möjligt tills jag inte längre känner att jag klarar av det. Nicke har åkt och hämtat Sparky igen, hans föräldrar jobbar ju imorgon så ingen kan ta hand om honom på dagen. Därimot så han fått tydliga order att snabba sig och ha telefonen i närheten för jag vill inte vara ensam här i onödan.

Ja så jag kan ju säga att nu har verkligen nervositeten kommit igång!!!!!!!!!! Är det sant, kommer det ske snart??? Livrädd för allt de onda!!!! Ni ser ju bara min nervositet har gjort att jag gått och städat lite här och nu sitter jag och bloggar... man är ju bra skum... men jag vill ju ha något att sysselsätta mig med mellan värkarna. Men nu ska jag nog ta och byta ställning och testa gå litegrann. Vi ser när vi ses nästa gång :D

Hittat ännu en rolig länk som jag måste få Nicke till att kolla in. Jag hittade mycket roligt att läsa där!

http://www.planetdad.se/

Måste passa på att skriva in länken till sidan som klockar värkarna så jag hittar igen den. Ska även lägga in den i favoriter förståss. Den verkar då lätt att använda och känns som mycket stabilare än om man själv ska sitta och titta på klockan hela tiden och försöka ha någon koll.  

http://www.varktimer.se/

Måste väl göra en liten bilduppdatering. Är lite halvdålig på det nuförtiden!

Ja dag två på ledigheten och jag har inte direkt legat på latsidan!

Igår klev jag upp halv åtta, var hos barnmorskan, handlade, for på stan, lunchade med syrran, besiktade bilen, lagade mat och for på fotokurs. Klockan kvart över åtta fick jag äntligen sätta mig mer och andas ut och ta det lugnt.

Idag har jag sovit lite längre men fick lov att kliva upp vid nio för att gå ut med Sparky (som för övrigt väckte mig tre inatt för att han ville leka, suck), sen har jag fikat och städat och plockat tills nu då jag tagit en paus och sitter vid datorn en stund. Klockan tolv ska Kakelhuset komma hit och kolla på vårat badrum för att göra en offert på vad det kan kosta att renovera. Hoppas att allt går bra och att det inte är så långa väntetider på allting. Skulle ju helst vilja få det klart innan mitten av november eftersom grannarna också ska ha bebis. Man vill ju helst inte störa dem så mycke då. Själv kan vi ju alltid åka någonstans om det är så att det inte går att vara här men det vill man ju inte gärna begära av grannarna. Senare idag blir det tvättning som är på agendan. Ska tvätta upp alla  bebiskläderna så jag kan börja vika ihop dem under skötbordet.

So long.

Ja då börjar det bli lite verklighet. Nu har jag jobbat min sista dag på jobbet på ett par månader och idag ska vi börja hämta hem spjälsäng och skötbord så jag kan göra iordning allt.

Första veckan på min ledighet är redan planerad. Barnmorskan imorgon och sen är det stan som gäller, måste köpa lite grejor jag glömt som tex amningsbh. Senare i veckan blir det att göra iordning inför bebisen, tvätta, lägga saker på plats, packa BB väskan, åka till mammas grav eftersom hon egentligen skulle ha fyllt år på onsdag mm mm.

Det är konstig känsla jag har, nästan så man är lite yr i bollen, det är ju som att det snart är dax men jag har ändå inte fattat det än. Jag har haft ont i mitt huvud nu i tre dagar och har misstanke om att det kan bero på att jag är lite stressad inombords, nu när jag slutat jobba så blir det som att allt är mera påtagligt. Nu drar det igång på riktigt. Nu ska alla bebbegrejorna fram.

En annan grej som är ny är att jag har börjat vara på så dålig humör. Jag har värre humörsvängningar än när man hade mens. Detta har jag inte haft tidigare i graviditeten men jag misstänker att det kan ha att göra med, som jag jag läst på någon gravidsajt, att nu börjar kroppen på att förbereda sig på att inte vara gravid längre så hormonerna får lite rubbningar. Jag kan bli på jättedåligt humör och märker hur jag försöker hitta en förklaring och en skyldig, änfast det inte finns någon. Som igår när jag och Nicke var ute och åkte bil så kände jag att jag blev arg för att han körde i ett gupp, för att han körde för fort i rondellerna, hade för hög musik (fast jag insåg att han knappt hade så högt att det hördes), jag har oftast lyckas hejda mig och insett att det är jag som tappat fattningen men jag kan säga att igår var det inte så roligt att vara i samma bil som mig. Jag har dock försökt förklara för Nicke att han egentligen inte gör något fel utan att det är jag som är helt ur balans.

Ja igår var vi som sagt och åkte bil. Riktigt skoj faktiskt. Snacka om att det var mycke bilar ute!!! Värsta karavanerna med bilar som letade race på olika ställen. Det var ju Umeå open, vilket jag trodde var någon slags festival men tydligen är det också ett olagligt street race. En cup av nåt slag där det är en massa race och sen semi final och final. Vi gav dock upp närmare tolv för att vi var så trötta att vi inte orkade hänga med längre... och bebben låg och tryckte på blåsan så varje gupp faktiskt blev riktigt outhärdliga.

Nä dax att vakna till liv och börja göra allt som ska göras det är ju bara 20 dagar kvar :D

Ihelgen har jag varit duktig och bakat en hel del. Det blev bullar, blåbärskakor, hälsobröd, kakor och rulltårta. Så nu har jag lite i frysen inför allt besök som jag hoppas på att få :D. Tänkte att jag måste passa på att fresta er lite här (ska lägga in lite bilder ser) så kanske ni blir sugen på att hälsa på om det inte räcker med att ni får titta på bebis. :) Kommer dock måsta baka lite mera. Vill ha lite mera sorter att välja mellan.

På lördagkväll var jag väldigt slut kan jag lova. Efter att stått en hel dag så var mina fötter ömma som aldrig förr. Det var som att jag gick på kuddar eftersom trampdynorna kändes alldelens svullna. Magen var också ganska slut, inte av allt smet ätande för det blev faktiskt inte så mycket sånt, utan jag hade ont i sidan och fick ganska mycke sammandragningar.

Söndagen var en återhämtningsdag. Tänkte egentligen att jag skulle vara duktig och städa lite men efter jag klivit upp och fikat frukost la jag mig en sväng i soffan och där blev jag kvar. Somnade och vaknade inte förrän halv två. Men men vad gör man, är kroppen slut vill kroppen sova. Jag hann iallafall städa lite och sen fick jag lov att göra min fotoläxa. Jag var ut i skogen och letade bra fotoställen, försökte även ta kort med självutlösaren eftersom det var porträttkort vi skulle ta och varken Sparky eller Nicke var hemma så jag hade inga modeller. Dessvärre höll jag på att ramla ner från stenen jag klättrade upp på för att placera kameran när jag skulle hinna springa ner och ställa mig framför. Tappade både mobil och linsskydd som jag senare letade efter runt hela skogen innan jag hittade dem, så det blev att jag la ner det och tog kort på en skylt istället.

Nu är det sista arbetsveckan så det är bara att ligga i nu! Jag ska jobba järnet!! :D

Ja jag måste ju bara skriva några rader bara för att det är prick en månad kvar nu till beräknat datum :D. Kännas ganska stort. På något sett känns det som att nu börjar nedräkningen på riktigt. Men det som är trist är just att man stirrar sig så blind på detta datum, skulle man gå över kommer nog varje dag kännas som EVIGHETER. Hoppas jag slipper det.

Var på föräldrakursen idag. Nicke stannade kvar på jobbet eftersom jag var så förkyld så han ville inte att alla gravida (och alla beskyddande sambos/äkta makar) skulle kolla snett på honom när han satt där och nös och kracksade. Jag tror faktiskt också han var lite lättad att slippa gå dit... det blir så verkligt där. Själv tycker jag det känns väldigt bra att gå dit. Man får prata med andra i samma situation. Alla sitter där i spänd förväntan och alla är förstföderskor, eller nu ljuger jag idag var det faktiskt en som skulle ha nummer två där som ville kolla om det kommit något nytt på smärtstillande fronten. Men det var intressant att höra på henne också, hon berättade lite vad hon hade använt och så.

På jobbet har vi inlett en tävling också. Den går ut på att man ska gå en massa steg, äta massa frukt och grönt, inte använda tobak och gå ner i vikt. Jag måste säga att jag kanske inte är den som kommer dra in mest poäng... Man ska gå 10000 steg per dag för att få poäng... jag har gått 1500... verkar inte lovande. Vikten går ju heller inte neråt precis så där är det också ganska kört men jag kan iallafall äta en massa frukt :) och någon tobak använder jag inte heller. Sen skulle jag få min bebis i September så tror jag att jag kan vinna viktminskningen denna månad :D så det kan ju vara värt ett försök. Jag kan ju iallafall försöka få ihop 10000 steg någon dag. De kommer nämnligen att ändå räkna med hela avdelningen änfast man inte vill vara med så man kan ju inte annat än inbringa poäng änfast de är få. Så nu är det dax för mig att ta en promenad med Sparky, som ligger här bakom och gnäller, och försöka ta mig en längre prommis. Önska mig lycka till!!! :D