Panik vattnet har gått. Ca 01.30 inatt när jag varit på toaletten och skulle gå och lägga mig igen så kände jag hur det började rinna mellan benen och tänkte va tusan kissar jag på mig!? När jag insåg att det fortsatte rinna så började mina tankar "händer det verkligen nu, går vattnet, vad gör jag nu?" Efter ett tag gick jag in och väckte Nicke som flög ur sängen näst intill.

Jag ringde förlossningen och frågade hur jag skulle göra och de sa att jag skulle komma in. Jag började packa min halvt opackade väska. Snurrigt blev det, änfast jag kände mig ganska lugn. Mina värkar har ju inte kommit igång så det kan väl inte vara sanning att det verkligen ska hända nu. Det är ju 2 veckor kvar. I att hast bestämde vi oss för att åka med Sparky till Nickes föräldrar.

Inne på förlossningen var det lite väntan innan vi fick komma in i undersökningsrummet. Väl där så fick jag nån grön duk som jag skulle ha mellan benen för att de ville kontrollera att verkligen vattnet har gått. Sen fick jag CTG maskinen på mig eller vad den hette. Den skulle iallafall kolla värkarna, bebisens hjärtljud och min puls i 20 min. Under den tiden börjar värkarna komma lite smått. När det gått över 20 min och klockan hade blivit 04.05 så ringde vi på klockan och de kom och kollade på kurvan. Allt såg bra ut. Värkarna hade kommit igång lite men det kan ju även vara förvärkar. Efter att barnmorskan kontrollerat att vattnet verkligen hade gått så ha hon att vi ska få åka hem nu och komma tillbaka på lördagsmorgon för att bli igångsatt.

Värkarna börjar bli lite mera kraftiga nu så jag får lite värktabletter och ett sömnpiller sen åkte vi hem.

Påvägen hem blir värkarna ännu lite mera kraftiga och guppen känns verkligen inte så behagliga. Men vi åker förbi shell änfast jag bara vill hem så vi hinner köpa lite mackor och energidrycker samt kexchocklad. Vill ju inte komma in på förlossningen så pass oförberedda som vi är nu.

Nu är jag hemma och har tagit mina värktabletter men värkarna verkar inte ge sig. Sitter och klockar dem nu (vilken tur jag hittade länken igår) och det är ca 3 min mellan värkarna och de är mellan 30-50 sek långa. Har pratat med förlossningen ännu en gång och de säger att jag skulle försöka vara hemma så länge som möjligt tills jag inte längre känner att jag klarar av det. Nicke har åkt och hämtat Sparky igen, hans föräldrar jobbar ju imorgon så ingen kan ta hand om honom på dagen. Därimot så han fått tydliga order att snabba sig och ha telefonen i närheten för jag vill inte vara ensam här i onödan.

Ja så jag kan ju säga att nu har verkligen nervositeten kommit igång!!!!!!!!!! Är det sant, kommer det ske snart??? Livrädd för allt de onda!!!! Ni ser ju bara min nervositet har gjort att jag gått och städat lite här och nu sitter jag och bloggar... man är ju bra skum... men jag vill ju ha något att sysselsätta mig med mellan värkarna. Men nu ska jag nog ta och byta ställning och testa gå litegrann. Vi ser när vi ses nästa gång :D