Idag fick jag ett samtal ifrån specialistmödravården. De sa att de hade funderat lite över mitt ultraljud och att när man blivit framflyttad så brukar de erbjuda att man får komma tillbaka på ett till ul. Hon sa att eftersom vi hade funderat över hur datumet kunde bli framflyttat så mycket erbjuder de oss en till tid. Så jag fick en tid 17/6 då jag är i v.25 eftersom då kunde man tydligen få en vikt på barnet, undra hur..., och se att barnet växer som den ska. Snacka om förvånad jag blev när de ringde! Jag tyckte själv när jag var där att de verkade lite stressade och lite ointresserad mer som att allt går på rutin och sen ringer de och erbjuder det här det tycker jag var snällt, vilken service! Vad skönt säger jag bara, att de ändå tänker på ens oro och försöker lugna den. Nicke tycker dock mer att det är jobbigt för att han känner sig mer orolig över att vi måste dit igen och tror det är något de inte säger.

Nä nu ska jag ut och testa på att jobba tänkte jag. Hoppas på att jag inte ska tycka att det känns allt för obehagligt men det blir en lugn lunk i elljusspåret med Sparky som draghjälpmedel :) och pulsklockan på.

Det är då bra konstigt vad mycke kräkreflexer jag har börjat få. Innan graviditeten var jag inte alls kräkkänslig, saknade snarare reflexen men är det så helt annat.

Ibörjan av graviditeten var jag väldigt rapig, vilket jag nu tror ha försvunnit. Men istället verkar jag ha börjat få lätt att kräkas. Jag mår inte så dåligt så det är som inte därför utan bara tanke på saker kan jag börja hulka. Som t. ex. järntabletterna som jag försöker ta på morgonen. Imorse gick jag upp som vanligt, gjorde mig i ordning och började med frukost sen kom jag på att jag skulle ta järntabletterna och vitaminerna och då började jag hulka. Dessa blev tillslut så kraftiga att jag fick springa på toan och kräkas. Konstigt. Men det verkar dock som att det är värst på morgonen.

Till något annat. Jag träffade en gammal kompis idag, Linda och hon tittade på mig och sa lillkulan. :) Vad glad jag blev, kanske det ändå börjar synas änfast jag själv mer är av den tron att jag sett ut såhär hela tiden... Vilket jag troligtvis inte har. Jag verkar nästan vara besatt av denna mage, bara väntar på att den ska bli stor. Änfast jag kan hålla med dem som säger åt mig "Lugn bara, du kommer nog hinna bli less på den". Det är bara det vissa dagar med vissa kläder ser jag wow, det har kanske börjat bli en liten kula och med vissa kläder så försvinner den. Detta är kanske logiskt men som sagt, jag har nog blivit lite besatt av min mage. Jag kan inte ens tro på bilderna jag tagit utan tänker att det förmodligen bara är en konstig vinkel. Hehe, jag ser ju nu att jag är lite tokig men så får det vara. Det är ju ändå snart ultraljud så efter det lugnar jag förhoppningsvis ner mig.

Ha det gött!!!

Äntligen har jag börjat känna mig en aning piggare på kvällarna så idag tog jag steget ut för att "stor"handla. Efter jobbet hämtade jag som vanligt min lille hund Sparky och tänkte därefter åka direkt till Maxi för att handla när jag plötsligt blev råhungrig. Hur gör man då? Åka hem för att äta först.... nä jag kommer svimma av innan maten är färdig, så det blev två cheese på MD. Skämmes kan man säga. Vars har min lust och ork till att laga mat tagit vägen?? Inte för att den varit stor tidigare heller men bättre än såhär har det ju varit.

Nicke sa till mig idag lite på skämt, "vi kommer få en stor bebis", när jag sa att jag tänkte äta något snabbt innan jag handlade. Fasiken då slog det mig, det är ju inte bara jag som drabbas om jag inte tänker på vad jag äter. Tänk om jag får värsta stora bebisen.... det ska ju ut också :O Nu blev jag nervös.

Hur tusan ska jag hitta igen mina idekällor till mat? Jag har tappat min fantasi på vad man ska äta. Inne på Maxi slängde jag i kroppkakor och blodpudding, något som jag annars inte äter, för att få något på matsedeln som jag kan laga. Det går snabbt, inget krångel och ger inte så mycket matos.

Nu när jag ändå snackar matvanor och vikt så tänkte jag slänge in en bild på magen i v18. Är det bebisen som växer eller är det maten som börjar lämna sina spår... hehe.

 Inte så stor skillnad från förra veckan. Ser nästan mindre ut på den här bilden :)