Tröttis, blygis, latis alltså jag har blivit lite tjantis fastnat i barnspråket.

Jag kan säga det bara att just nu ser jag typ ut och sju svåra år!!! Går i mjukbyxor och collagetröja håret är oborstat och fastsatt i en tofs,svartaringar  under ögonen och känner mig verkligen som en sexbomb...NOT!

Man kan tro att Liam ska sova som en stock efter alla intryck efter att ha varit i Övik igår men inte. Han vaknade typ hela tiden känns det som, eller iallafall så sov han inte riktigt bra för han knorrar sig och låter missnöjd. Sen vill han typ ständigt ha mat. När klockan var 8 imorse och Nicke klev upp så skrek jag tillslut på honom TA HONOM jag höll på att bli galen, att hela tiden somna men att bli väckt och inte får somna in riktigt djupt kan ju göra en spångande KOKO!!!!!

Sen åkte Nicke till stugan vid typ nio och åter igen var Liam vid min sida, gnyende och dann. Vid elva drog jag mig upp för att byta hans blöja. Sen idag har han varit grinig. Han grinar när han äter när han ligger på golvet typ hela tiden jag vet inte vad som är FEL. Barngrin är ingen lek. Och jag är galen efter en dag, tänk de som fått ha det i 3-4 mån, jag fattar inte hur de klarar de. Jag märker ju tydligt att jag är mer lätt irriterad idag eftersom jag inte fick så mycke sömn igår när jag klev upp tidigt för att åka iväg men men det är sånt man får ta. Kanske jag kan få ta igen sömnen inatt. Håller tummarna!

Jag har läst att barn kan vara såhär när de genom går någon förändring eller att någon ny färdighet är på g. Jag menar jag kan tänka mig att det var så mycke nya intryck igår så att han därför är väldigt trött och grinig idag men ändå inte riktigt kan få någon sov ro. Var ut och gick i en timma idag halvvägs märker jag att han ligger där vaken. Han kan inte ens sova i vagnen. Nog för att han är tyst och snäll men jag förstår att han blir trött och grinig när han inte ens kan sova sig till ro i vagnen. Och på färdighetssidan händer det ju saker hela tiden! Han vill typ stå hela tiden och är halvvägs på g att vända sig och stoppar allt i munnen för undersökning. Har också börjat dreggla som en galning.

Nä man ska ändå vara glad 99% av dagarna är han ju ändå underbar. I går i Övik skötte han sig exemplariskt kan ju inte vara annat än stolt. Jag fick tid att både shoppa, träffa mina underbara Öviksvänner och äta gott. Vad mer kan man begära när man nyss fått barn. Jag fattar ändå inte att efter att inte ha bott i västernorrland på typ 12 år ändå känner mig lite som hemma där. Och när vi alla gamla klasskompisar var samlade så var ju känslan av hemma inte mindre precis. Har inte insett att jag saknat dem så mycke. Måste dit snart igen.

En annan sak som är ganska otroligt är ju att när Liam gråter och man håller på att balla ur och så göra man något så han skiner upp som en sol kan man ju inte annat än smälta. Det är som att allt rinner ifrån en :D