Det går fortare än man kan ana. Här sitter han själv i stolen, självklart en kudde ifall balansen tryter. Sen har han börjat greppa och hålla i saker medvetet. I babygymmet ligger han och drar i de smålabanspökena som hänger över honom och det ser riktigt ut som att han håller på med ett styrketräningspass. I sängen ligger han med snytten och stoppar i munnen och drar över ögonen och gossar. Nätt och jämt att han vill ha tutten numer som han faktiskt också har börjat stoppa in själv när den inte ramlar för långt bort och bland när man kommer fram till honom när han ligger på golvet eller vagnen så kan han ligga där och vifta med tutten.

Det känns bra konstigt att han nu mer är ett litet barn, jag tycker ju det nästan var igår jag gick med magen.