Idag är det ett år sedan mamma gick bort. Helt overkligt måste jag säga! Igår var det ett år sedan man såg henne för sista gången. Det sista hon sa till mig var "Har det börjat synas redan?" Det sista jag sa var "Jag vet inte just nu är man ju så uppblåst av all fika." Idag sitter man här med en 4 1/2 mån stor Liam, tiden går fort.

Det som känns overkligt är blandannat att man fortfarande minns det välkända händerna, ansiktet, rösten och kramarna, värmen hon gav. Det sitter så etsat i minnet, kan inte förstå att man inte kommer få se känna det igen. Kan inte fatta det var så länge sen man såg kände det senast. Saknar henne!!! Skulle så gärna vilja krama henne igen få säga att jag älskar henne och tacka för allt hon gett mig! Utan henne skulle jag inte vara den person jag är idag!