Oj vad trött jag är! Kände mig ganska pigg i början av veckan och tänkte att nu verkar min trötthet ha vänt, men inte. På tisdag  var jag lite tröttare men tog mig ändå ut på jogging tur, vilket gick ganska bra ändå... berättar mer snart. Igår var det krattning som gällde, det är städvecka på gården och eftersom jag är borta på lördag då det är den stora städdagen så måste jag dra mitt strå till stacken och kratta nu iveckan i stället. Sen idag på jobbet var det avdelningsmöte och bara 10 min in i mötet kände jag oj detta kommer jag inte klara. Jag var så trött, kämpade verkligen med att hålla mina ögon öppna, hoppas inte chefen såg hur pass nära det var att jag somnade, om jag inte gjorde det en sväng det vet jag inte. Så när jag kom hem la jag mig på soffan för att vila lite innan jag skulle ta hand om allt här hemma och så somnade jag. Vaknade 20:30, suck. Så då hann jag inget ikväll heller. Hur tusan ska man hinna göra något här hemma, det kommer ju snart vara grejor överallt om jag inte hinner städa bort något. Blev lite ledsen över att jag sovit så länge så jag fick lov att sätta mig här istället, lugna mitt humör lite och vakna till för att kunna återgå lite till sysslorna innan det är natten.

Jogging. Ja det gick ju faktiskt riktigt bra att jogga. Jag hade ju pulsklockan så jag skulle kunna ha koll på mig. Nackdelen var bara att jag tog elljusspåret... och jag som ser syner hela tiden är ju livrädd och tror jag kommer lyckas möta en älg, björn, varg eller liknade, kanske tillochmed ett monster hehe. Detta gjorde att jag hade en puls på 180 bara av att vistas i skogen och jag fick gå stora delar av banan. Mitt mål var ju att inte gå över 160 men det misslyckades jag med men tro mig det är inte så att jag är ute och tokkutar!!! Mer att jag joggar på i smygfart bara för att det är ju härligt att jogga... och nu är det ju inte längre några långa sträckor utan bara lite små korta intervaller. Jag tänkte sen testa power walk med stavar. Tror inte det fungerar lite bra eftersom jag går så sakta i vanliga fall att jag kan inte det här med att gå fort, då blir det att jag börjar jogga eller stannar men försöka kan man ju alltid!
Jag hade ju med mig Sparky också. Han är ju så söt. Efter jag börjat jogga så stannade Sparky för att göra sina behov, då släppte jag bara kopplet som jag brukar göra för att inte behöva stanna utan istället får han springa i kapp när han är klar. Efter ett tag upptäckte jag att Sparky inte kom och vände mig om och där satt Sparky kvar på samma ställe som jag lämnat honom på med den lilla ledsna looken som sa "varför lämnade du mig här? Får jag inte följa med?". Jag kunde inte annat än att skratta sen fick jag springa tillbaka för att hämta honom.

I helgen blir det fullt upp! Det är dax för en ny rond i Husum för att tömma mammas hus. Man kan ju bara hoppas att vi blir någorlunda kvar denna gång och att vi snart får sätta ut huset till försäljning. Än hur trist det känns att sälja sitt barndomshem så känner jag att jag vill göra precis som med ett plåster, riva bort det fort sen går smärtan över ganska snabbt. Kommer kännas trist att inte få vara där i sommar, ligga där på baksidan och sola. Det är ju inte semester utan att åka ner till Husum och bo där typ en vecka. I sommar blir det nog att vi bor hos brorsan ett par dagar istället och försöka behålla "traditionen" ändå.