Jag måste ändå säga att vi har fått ett oerhört snällt och tyst barn... peppar peppar. När han väl skriker brukar det oftast vara pga mat, svårare än så brukar de inte vara. Mycket kan jag nog tacka nappen. Jag fick ju lov att börja ge den väldigt tidigt, bara efter ett par dagar änfast jag tänkt vänta ett par veckor, men det var ju pga att lillen skulle sola och ligga där ensam utan att kunna tröstas av närkontakt. Personalen ville helst att man skulle ha någon napp så att de kunde ge den till honom när han var ledsen tills dess att den inte dög längre då jag fick komma och rycka in och ge mat. Men ett som är sälert är att jag är mycket tacksam att han tog den.

Förvisso kanske man är lite väl snabb att stoppa in den i munnen på honom ibland och ibland stoppar jag in den omedvetet som att han är någon slags napphållare när jag är borta har jag märkt men det är något jag själv får jobba på hehe. Han har ju även redan när han kom ut vela ta tummen men det har jag försökt undvika eftersom jag hört avvänjningen är svårare.

nu har jag även läst att de kommit på att nappen ska vara bra för undvika plötslig spädbarnsdöd. Det var något med att de får tungan längre fram i svaljet.

Så jag säger bara det napp är BRA!!! Eller även kallad ljuddämparen.