Jag måste ändå säga att man har det ganska bra. Igår firade jag och Nicke våran 6årsdag och det gjorde vi genom att åka och äta på Tapas. Vi hade med oss Liam som fick ligga och sova i babyskyddet under tiden, han var alldeles tyst hela tiden om man bortser från när vi skulle klä på honom för hemfärd och han blev väckt.

Sen får man höra hur det är för andra som inte får sova en blund på natten. Lillan måste ständigt vara i gungning pga kolik och de håller nästan på att bryta ihop. Det är så hemskt att höra man vill så gärna hjälpa, man önskar man hade några magiska ord som gör att man kan hjälpa lillan att mår bra. Man vill så gärna säga att man förstår men det göra man ju inte, det går nog inte att föreställa sig. Själv har jag nu lagt honom i sin säng för att kolla om han kan somna av sig själv där och det verkar ju gå hur bra som helst. Det är jag väldigt glad för men det är nästan så att jag är rädd att jag har det för bra. Vad kommer sen? Visst han vill ju ha mat varannan timma morgon och kväll men då har han ju ändå en paus mellan ca 24 och 5 på natten så man får mer sammanhängade sömn och när han vaknar äter han lite och somnar om så vad har jag att klaga över... Jag har ju fått världens bästaste son!!!

Idag har Liam fått ligga ganska mycket på golvet i babygymmet vilket han verkar gilla starkt. Han har kämpat och kämpat med att försöka vända sig och varit ganska nära. Detta är från rygg till mage men de säger ju att de brukar vända sig från mage till rygg först men när jag lägger honom på mage så antlingen så ligger han och "pickar" och söker bröstet eller så somnar han så det verkar inte riktigt fungera.

Snart är det nyår och iår blir det väldigt lugnt. Sparky är ju så rädd för raketerna och så har man ju lilleman så det blir bara att vara hemma med mys och någon god middag.